Livets ironi
| Du vaknar upp, vilken fin dag. solen skiner och människorna sitter ute i den ljumma vinden och pratar glatt. På lektionen fattar du äntligen det du aldrig förstod, du lyckas med allt som var svårt. Du känner värmen på ryggen och lyssnar till musiken av bladen som prasslar i en liten vindpust, undrar om någon annan kan höra den. Du går långsamt hemmåt, inte kan man ha bråttom en dag som den här. Du nynnar lite på den där låten som du gillar, och märker plötsligt att du går och ler för dig själv....Plötsligt känner du hur det blir svalare, du tittar upp på det stora svarta moln som nu skymmer solen, Din sol. Vart kom det ifrån? vinden har ökat lite i styrka och känns inte ljumm och behaglig längre, du håller armarna om dig som skydd mot den smygande kylan, men den kryper obarmärtigt in under din mur och du blir långsamt kallare. Nu är det kört, tänker du när den första regndroppen faller på dn kind och långsamt rinner den ner mot munnen. Du snubblar till och känner hur du faller handlöst, ligger kvar, du har ingen anledning att resa dig längre. |
Kommentarer
Postat av: Tove
Jag trodde det va "glassigt" texten först :P
Trackback