Klara med K

Idag försvann solen igen och regnet återkom. Det var en riktig störtskur ett tag och då kunde jag inte låta bli att gå ut en stund och bli blöt. Sen har mamma och Anna kommit hem från landet, med andra ord är det slut på friden. Jag var duktig och städade igårkväll iaf så det kan de inte klaga på den här gången.
De två senaste dagarna har jag tillbringat ute i solen med Louise, Tove och Andreas. Det har varit väldigt trevligt men har tyvärr skaffat mig en inte alltför snygg bränna x). Fan vad jag älskar min flickor, sitter och funderar hur jag ska klara av att vara själv på Tullinge nu när Tove har slutat. Eller hur jag ska klara mig överhuvudtaget, det sägs ju att tvåan är värst och jag hade svårt att klara av ettan :(. Fast det löser sig nog, och jag borde inte oroa mig, det är onödigt att slösa sin enegrgi på sånt :).
Sen fösökte Mami och syrran fånga pållen idag och de fick inte heller tag på honom! Phew, då kanske det inte är mig som  han hatar x) haha. 
Nu känner jag mig bara väldigt...trött. Hade en disskution med Max igår igen. Vi kan verkligen inte prata utan att börja tjafsa och han undrar varför jag inte tror det kommer funka och påstår att jag inte försöker. Det är svårt att förklara  sig på ett bra sätt, tänk vad lätt om alla kunde läsa tankar så man slapp försöka formulera sig ^^.
Tror jag ska glo på Tv eller något istället,  kanske bara lägga mig på sängen och studera den mosade flugan som sitter fast i taket. Men om någon vill hitta på något ikväll är det bara  att ringa :)

Sitter och betraktar en väldigt fin hackspett utanför fönstret. Den sitter och äter på något men var och varannan sekund avbryter den sig för att spana omkring sig efter... ja vad vet jag, men det ser jobbigt ut att inte kunna äta i lugn och ro. Jag hade tur som hamnade här där jag alltid kan känna mig trygg, eller iallafall trygg till den grad att jag kan äta i lugn och ro.

Vet egentligen inte vad jag ska skriva om..

Kan säga att det där med att umgås med Prima inte gick så vidare bra. Han vägrade låta sig infångas i hagen och jag har inte fått tag i honom på tre dagar nu. Idag tänker jag inte ens göra mig besvär med att försöka. Funderar hela tiden över varför han gör så, vad gör jag för fel? Varför är det så hemskt att vara med mig?  Och sedan sättet han gör det på... det känns verkligen som om han ser ner på mig. Ja,  jag är sårad... av en häst! Det är nog ganska typiskt mig..
De senast dagarna har jag mest varit inne och segat bort.  Sedan på kvällarna har jag umgåtts med Tove och Josse mest. Spelat spel och druckigt té, kan det bli mysigare? Jag är glad att jag har sådana kompisar som det är helt okej att göra sånna saker med :) <33
Nu säger de att det ska bli fint väder i veckan, att sommaren äntligen kommer. Så jag antar att man kanske får ta sig i kragen och börja göra något ute på dagarna. Som att bada till exempel,nån som vill bada med mig någon dag? :D Eller kanske något annat, bara att höra av sig innan rastlösheten äter upp mig inifrån och jag blir till en hög smulor på golvet som sedan sopas upp och slängs bort..