Klara med K

Sitter och betraktar en väldigt fin hackspett utanför fönstret. Den sitter och äter på något men var och varannan sekund avbryter den sig för att spana omkring sig efter... ja vad vet jag, men det ser jobbigt ut att inte kunna äta i lugn och ro. Jag hade tur som hamnade här där jag alltid kan känna mig trygg, eller iallafall trygg till den grad att jag kan äta i lugn och ro.

Vet egentligen inte vad jag ska skriva om..

Kan säga att det där med att umgås med Prima inte gick så vidare bra. Han vägrade låta sig infångas i hagen och jag har inte fått tag i honom på tre dagar nu. Idag tänker jag inte ens göra mig besvär med att försöka. Funderar hela tiden över varför han gör så, vad gör jag för fel? Varför är det så hemskt att vara med mig?  Och sedan sättet han gör det på... det känns verkligen som om han ser ner på mig. Ja,  jag är sårad... av en häst! Det är nog ganska typiskt mig..
De senast dagarna har jag mest varit inne och segat bort.  Sedan på kvällarna har jag umgåtts med Tove och Josse mest. Spelat spel och druckigt té, kan det bli mysigare? Jag är glad att jag har sådana kompisar som det är helt okej att göra sånna saker med :) <33
Nu säger de att det ska bli fint väder i veckan, att sommaren äntligen kommer. Så jag antar att man kanske får ta sig i kragen och börja göra något ute på dagarna. Som att bada till exempel,nån som vill bada med mig någon dag? :D Eller kanske något annat, bara att höra av sig innan rastlösheten äter upp mig inifrån och jag blir till en hög smulor på golvet som sedan sopas upp och slängs bort..