Klara med K

Julen närmar sig med stora steg. Det känns helt sjukt att det är första advent på söndag. Längtar väldigt mycket till julen i år, kanske mest för at det är lov då. Själva julafton tycker jag är lite överskattad, det är förberedelserna och eftermyset som egentligen är mysigast tycker jag.
Nu är det mörkt ute och har varit det ett tag trots att klockan bara är halv 5. Känner mig lite ensam här hemma och längtar till att Mattias ska komma hem men han skulle troligen bli sen ikväll. Det betyder att jag har en massa tid att plugga i lugn och ro, franska och matte. Gjorde ett försök för en stund sen men det gick inge vidare, huvudet började värka så fort jag slog upp böckerna. Allting känns så oöverstigligt och det jag känner mest för är att bara krypa ner under täcket och gömma mig fram till i juni när allt är över. Fast å andra sidan börjar allt nytt då istället vilket för mig känns minst lite oöverstigligt. Förra veckan var det SACO-mässan och skolan hade investerat 50kr i varje elev för att vi skulle gå dit men jag kännde att det inte rktigt var något för mig. Jag har ingen aning om vad jag vill göra och så hammnar man i ett gigantiskt rum med oöndligt många skolor, utbildningar och kurser som man kan välja. Nejtack.
Stannae hdemma och förberedde mig inför kursprovet i matte E som vi hade på fredagen. Där har vi någonting som funkar i alla fall. Missade bara 3 poäng av ca 50 och fixade mig ett MVG i kursen. Grattis till mig och tack pappa för att jag fick dina brapåmatte-gener.
Hoppas på att det blir det årliga julbaket med flickorna i helgen, saknar dem. Där behöver man aldrig förklara sig och det gör inget att jag är lite konstig. Sen är det ju alltid gott att baka.
Någon annan jag saknar är Prima. Han kunde verkligen få en att tänka på annat och glömma all stress och press. Det är långt ifrån samma sak på ridskolan. Där sitter det alltid folk på läktaren och kollar när man rider och det känns som om alla pratar om hur dålig jag är och hur synd det är om hästen som har mig som ryttare. Hästarna är också något helt annat, man känner ingen gemenskap alls utan deras sätt får en verkligen att känna sig som en i mängden. Prima däremot tyckte nog om mig, eller kännde åtminstone igen mig och visade det på sina egna små sätt..
Men nu ska jag börja röra mig härifrån och åka med Mattias på jobbet.