3/9 efter en seg skoldag
Har ingenting att göra (bortsett från att plugga men det har jag inte ork till). Skoldagen var lika tråkig som förutspått. Det enda som var bra var att det bara var korta lektioner. När jag kom hem blev jag uttråkad och fick dåligt samvete för att jag inte pluggade vilket som vanligt resulterade i lite lätt hetsätning.. Appropå det så frågade min franskalärare om jag hade gått ner i vikt, haha. Det har jag inte, trots 9 dagar på knäckebröd, havregrynsgröt och hård motion. Och när vi ändå kommit in på ämmnet fjällvandring kan jag ju fortsätta och försöka dra mig till minnes nått mer att skriva ner angående den, jag har ju inte direkt något annat för mig.
Well, jag och Tove (+ alla andra) var uppe i sarek nationalpark (och ja, den fanns före bandet "sarek"). Den ligger i lappland, en bit från det mysiga lilla samhället Gällivare. Vi tog nattåg upp på fredagen och kom fram samt började gå på lördagen. När man kommer hem brukar de flesta fråga om det var kul. Kul är nog inte rätt ord att beskriva det med, skulle snarare säga att det är en upplevelse och utmaning. Jag har många gånger önskat att jag var hemma igen men även om jag skulle fått chansen att åka hem skulle jag aldrig gjort det. När man är där uppe slipper man all panik (om man inte är rädd för att vada dvs för vi hade några vad), dagen handlar mest om att ta sig fram till nästa tältplats, hur man gör det och i vilket tempo är upp till en själv.
Vi har alltså gått i 8 dagar samt haft en dag då vi bara låg stilla på samma ställe och vila upp oss. Min packning blev slutligen vägd till 17,5 kilo vid invägningen nere på Rönninge gymnasium. En helt överkomlig vikt tillskillnad från läraren Daniel som hade >25 kilo (vågen gick bara till 25). Han fick senare smeknamnet Skalman eftersom han kunde plocka fram nästan vadsomhelst ur sitt skal (ryggsäck). Vilket fall så gick vandringen bra på det hela taget om man bortser från två helikopterhämtningar fast är man 25 pers är det lätt hänt att åtminsone någon skadar sig. Själv gjorde jag illa ena knät vilket gjorde att jag missade toppturen upp på Niak. Troligen slog jag i det när jag ramla i första vadet men jag var helt bortdommnad i benen pga av det kalla vattnet så jag kännde inget då. Annars så hade jag bara ont i höftbenen efter ryggsäcken och det är sånt man får ta. Ska försöka lägga upp lite bilder sen men det får bli en annan dag för nu ska jag äta middag och sen ska jag traska upp till Mattias.
Well, jag och Tove (+ alla andra) var uppe i sarek nationalpark (och ja, den fanns före bandet "sarek"). Den ligger i lappland, en bit från det mysiga lilla samhället Gällivare. Vi tog nattåg upp på fredagen och kom fram samt började gå på lördagen. När man kommer hem brukar de flesta fråga om det var kul. Kul är nog inte rätt ord att beskriva det med, skulle snarare säga att det är en upplevelse och utmaning. Jag har många gånger önskat att jag var hemma igen men även om jag skulle fått chansen att åka hem skulle jag aldrig gjort det. När man är där uppe slipper man all panik (om man inte är rädd för att vada dvs för vi hade några vad), dagen handlar mest om att ta sig fram till nästa tältplats, hur man gör det och i vilket tempo är upp till en själv.
Vi har alltså gått i 8 dagar samt haft en dag då vi bara låg stilla på samma ställe och vila upp oss. Min packning blev slutligen vägd till 17,5 kilo vid invägningen nere på Rönninge gymnasium. En helt överkomlig vikt tillskillnad från läraren Daniel som hade >25 kilo (vågen gick bara till 25). Han fick senare smeknamnet Skalman eftersom han kunde plocka fram nästan vadsomhelst ur sitt skal (ryggsäck). Vilket fall så gick vandringen bra på det hela taget om man bortser från två helikopterhämtningar fast är man 25 pers är det lätt hänt att åtminsone någon skadar sig. Själv gjorde jag illa ena knät vilket gjorde att jag missade toppturen upp på Niak. Troligen slog jag i det när jag ramla i första vadet men jag var helt bortdommnad i benen pga av det kalla vattnet så jag kännde inget då. Annars så hade jag bara ont i höftbenen efter ryggsäcken och det är sånt man får ta. Ska försöka lägga upp lite bilder sen men det får bli en annan dag för nu ska jag äta middag och sen ska jag traska upp till Mattias.
Kommentarer
Trackback