Klara med K

Halva pajen är borta och klockan har tickat på såpass att det har skiftat datum. Jag personligen brukar inte räkna de som att det har blivit en ny dag förns jag har sovit.
Det verkar som om jag får sova ensam ikväll trot allt. Det är lite obehagligt tycker jag. Det är konstigt för i början när jag träffade Mattias kunde jag knapps sova någonting när han låg bredvid, jag är väldigt lättväckt, men nu har man vant sig och det är svårt utan istället.
Kvällen har varit lite av en nostalgiresa för min del. Har lyssnat på gammla låtar jag glömmt bort, tittat på bilder från länge sen och läst gammla blogginlägg som jag har svårt att tänka mig att det är jag som skrivit. Det är synd att man glömmer så mycket som har hänt i sitt liv. Tack och lov för kameran som kan hjälpa en att minnnas igen. Man borde sammanställa ett fotoalbum med allt som man vill minnas på sin dödsbädd, de som faktiskt betyder något.
Känner mig väldigt djup, men det är väl den tiden på dygnet skulle jag tro. Vilket påminner mig om att jag nog borde krypa ner och sova.